Som vi brukar så spelar vi Bingolotto EN gång per år, det är på kvällen mot julafton. Så även iår. En annan programledare, Lotta, som förövrigt är väl bra men annars var programmet helt åt h-vete. Samma gäster som de bara pratade o pratade med/om. Det var ju väldigt roligt? *NOT* Då är ju "Efter tio" bättre även om det kan vara tråkigt.
Så efter sista spelet stängde vi av och tittade på Sunes jul istället.
Nä, Bingolotto har varit trevligare. SSS-gruppen Shirly, Sanna och … ja precis. Nä, de sjöng inte heller bra. Eller det lät inte bra ihop. Deras julshow lät bättre. Men samma sak där. Samma kör som sjöng hela tiden, varför inte olika? Och varför inte olika gäster. Rimstugan drog 2 var 3 gånger i programmet.
Detta var nog det sämsta Bingolotto jag varit med om. För övrigt kunde man ju döpa årets program till:
"Bingolotto med familjen Wahlgren!" Ja, men det var en hälsning från Pernilla med lilla son, hennes son Benjamin sjöng och brorsan Niklas satt och rimmade i soffan – PLUS – att mor mor o morfar var gästerna.
På det hela var det bara skit, vi vann heller inget.
I morse när jag kom hem och lade mig så åkte L iväg till Köpis för att handla. Det var tydligen kaos. Därefter var de dit igen och handlade mat, då var det ännu mer kaos. Skrikande ungar, föräldrar och klagande gubbar o gummor. Kan säga att det var skönt att sova ut till sen eftermiddag.
Väl hemma så var hela köket fullt med mat. Lax, potatis, skinka och kryddor doftade om vartannat. Själv skalade jag potatisen och L's mamma strimlade för den där Jansson. Hon fixade även till skinkan. L gjorde istället iordning dagens mat. Nudlar med wok och kyckling.
Själv betalade jag till slut alla räkningar, men nu var det en sån där månad då det inte kom så många räkningar. Jag vet inte vad som är bäst. Att få en jämn nivå på alla räkningar eller höga en viss månad och låga en annan. Nu föll det sig även att vi hade få å låga räkningar tillsammans med en hög lön. Men den lönen baserade nog på att jag hade prickat in två helger (lördag-söndag) 12-timmars.
I o med detta kunde vi spara undan lite mer inför vårat sparande och det tackar man ju inte nej till. Nu är det bara att hoppas på att man får dubbellön nån månad framöver då jag min prövotid på 6 månader har gått ut och har övergått till tillsvidareanställning. Då kan man spara en månadslön istället.
Medan jag satt här och skrev om julblomman så ville L att jag skulle hämta upp granen. Den hade fått vant sig med vår värme nu tyckte hon. Så det var bara att dra på sig jackan o vantarna och trixa ut granen igen. In genom halldörrarna och vidare in i vardagsrummet. Då den helt plötsligt var 2,50 hög fick den inte plats, däremot satt den som julgranen i foten. Eller som korven i brödet, handen i handsken. Med toppen böjd drog vi på den gamla ljusslingan från urålderstiden. Krokodilklämmor och vickfunktion på ljuset, så än hur mycket grenen hänger så kan man få ljuset att stå rakt upp.
Eftersom det är första gången vi har en fullvuxen gran har vi inte så mycket pynt. Däremot så har L gjort alla silverhjärtan till tidningshjärtan. Ev lite för lite glitter och annat lull lull, men den duger åt oss i år. Polkagrisstavarna följde med detta året också. Även fast det iår gick åt två kartonger istället för en halv ask som den lilla granen kunne hålla förut. Sen hade de även inga snygga stjärnor och jag fick inte ha en tomteluva. Så om det blir nåt överhuvudtagt återstår att se.
Nu var det längesen vi hade en amaryllis om ni nu över huvudtaget haft någon. Men mormor, som för övrigt skulle fyllt år idag – Grattis!, hade alltid minst 2-3st som hon antingen köpt själv eller fått. Då kommer jag inte ihåg när de slog ut men nu när man har en själv så följer man den ju nästintill hela tiden.
Så för nån natt sen så började den öppna sig och nu nån dag innan är den ännu mer utslagen, så det skulle inte förvåna mig om den slog ut helt till eller på julafton. Så länge har den kommit så här långt idag.
Ännu en dag där hunden gnydde mig till ett vaknande. Drog på mig och gick ut i äggrummet för att hämta en såg. Nu skulle den där granen man letat efter så många gånger under ett halvår hem. För säkerhets skull gick jag genom alla granar en extra gång och tittade från nedre hållet dessutom. Det kanske fanns en annan gran. Men icke. Dock så var den vi hade tittat ut kal på ena sidan och även om man skulle såga bort det skulle den bli "för kort". Såg då precis brevid mig en annan gran så den fick det bli.
Fram med sågen och började såga. Gud vad gott det luktade. Sav och granbarr. Började släpa den hemmåt och kände mig som en tjuv trots att det var på vår mark. Ozzy sprang fram o tillbaka som ett barn i extas av att vi hade äntligen tagit ner en gran.
Då jag inte vill skada den och ev tappa fler barr bar jag den resten av vägen. Tungt som fan att hålla granen med två händer samtidigt som sågen. Satt då fast sågen i bältet istället och tog ett nytt tag o småsprang med korta steg medan jag tänkte: Tänk om man skulle kliva på en kvist, då skulle man ju stupa direkt.
Ner bakom garaget och in på gården, eller så inte. Granfan gick ju inte in genom dörren. Bara att gå upp bakom garaget igen och ner på andra sidan. Bara det att jag snubblade på en sten och för att uppräta balansen klev jag på en gren och slog höger smalben i stenen istället. Även huvudet höll på att få sig en törn i nå metallaktigt bakom stenen.
Väl nere i källaren så kunde den inte stå upprätt, det var bara 2,10 i takhöjd. Så för att ha koll på läget var man tvungen att gå upp å mäta takhöjden som var 2,40 och sen såga den därefter och luta den mot en hylla för att kunna stå i hinken o få lite vatten.
Efter allt bökande gick jag upp o tittade till det svidande benen och drog upp byxorna och fann ett blodigt och skitigt sår. Fast det skitiga var ludd från långkalsongerna. Tvättade rent och lät det lufttorka, men då började nåt att rinna så jag tvättade igen och plåstrade om.
Först vaknar man av att hunden sitter o smågnyr i protest att han vill ut eller att han har tråkigt. Så det är bara att gå upp och klä på sig och lyfta ur hunden, ner o klä på sig för att inte frysa ihjäl ute. Visst, det är bara en grad vrt till en grad kallt, men det svider i skinnet.
När man väl fått på sig kläderna hör man ett muller i trappen och katten kommer nerfarande. Då vill han också ut. Även fast det är snö, kallt och jävligt. Men visst. Prova på du, tänker man.
I nästa ögonblick var det inte så kul att gå ut. Jag riktigt känner hur hans tassar sugs fast mot sen frostbitna trappen. Som att slicka upp den där goda droppen på ledstången.
Idag fick vi vår julklapp från företaget. Ett par champagneglas från Iittala. Efter att först kvitterat ut nån påse godis ur butiken så kunde man väl lika gärna ta ut den svarta lådan på en gång, för när skulle man annars göra det?
Dock såg jag efteråt då jag plockade upp dem att de hade en fet ring runt foten. Klingade mycket genom att bara hålla i glaset. Så nu får de stå modell i vitringlaset.
Vet inte riktigt säkert varför men jag tror det var för att vi hade jobbat bra med nånting, men jag kan ha fel. Iaf fick vi en svart plastpåse. I den fanns det en T-shirt. Även om jag inte använder sånna här mdeller av t-shirtar så var nog denna snyggast ändå. Vad tror ni det annars fanns för färger?
Idag blir det bara nåt kort. Har så in i h-vete ont i huvudet. Jag vet att jag druckit alldeles för lite vätska och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Brukar dricka ett glas juice till frukost plus det jag äter förstås. Sen brukar det bli 1-2 glas till lunchen och sen ett glas till maten hemma. Och det är det.
Ibland klarar jag det ibland går det inte alls, som nu. Men å andra sidan så sov jag ju kasst för nån dag sen och inatt blev det iaf nån timme mer men är ändå trött.
Så nu ska jag krypa ner i sängen och ge fan i tvn som oftast står på för att L brukar titta. Och själv blir man nyfiken då man hör vissa ljud och man är på noll igen. Lägger ner huvudet och är på väg att somna och så hör man nåt intressant igen. Så ibland är det skönt att sova ut då man är själv hemma. Särskillt då man kommer hem på morgonen då den andra hälften åker till skolan. Helt tyst och vi har tur som kan få det väldigt mörkt i sovrummet.
Så tack o godnatt!
Tror jag har skrivit om det förut, Xeno Tactic. Nu har jag kommit så pass långt att jag är på sista leveln – 6. Den är dock jävligt svår. Däremot så försöker jag komma igenom level 5 utan att mista några liv, men det är lite svårt det också. Det bästa hittills är 17 liv kvar, dvs att tre har kommit förbi och klarat sig.
Så vad menar jag då med rubriken? Jo jag ger upp jävligt lätt med alla typ av spel. Går det inte bra så ger jag upp direkt och kan ge fan i att spela på flera månader. Det gäller då både PCspel och Xbox.
Däremot så ger jag inte upp direkt då det gäller en sida. Som min presentation till exempel. Du har jag tagit ut några bilder som jag kommer ha med. Men jag vet inte exakt vad jag ska skriva, det kommer väl med tiden och då jag tar tag i det.
Satt även och sökte efter gamla bloggscreenshots. Jag ändrade ju min bloggs utseende rätt ofta förut. Började oftast med mörka som blev ljusare men som sen sjönk tillbaka på mörkt. Dock har jag hållt mig länge till ljust nu.
Tänkte väl slänga upp några exempel på vad jag haft. Rätt så kul att sitta och hitta på gamla PSD-filer med alla lager och utan lager för att man bara kladdade dit något som var snyggt och sen kunde man inte ta bort eller redigera det man inte var nöjd med. Nu sitter man och spar upp till 10 PSD-filer för man vet inte vilken man håller på med.
De kan heta så som:
- header_tänk över kanterna.psd
- ev head.psd
- ideér.psd
- senaste liten.psd
- var är rutorna.psd
I slutändan har man sen 5 likadana där det enda som skiljer är att ett lager är dolt. Men tills slut brukar det bli något även om det inte var tänkt att bli så från början. Ofast bygger mina designer på att jag gjort ett fel.
